Som jag skrev för ett par dagar sedan så har Singapores eftermiddagar sedan en tid tillbaka bjudit på en hel del åskoväder. Det är nu åtta dagar sedan jag började räkna och än så länge är vi uppe i åtta dagar i rad vilket är helt sjukt (och det åskade säkert ett par dagar innan dess också). Men dagens oväder!! Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv varit med om ett så våldsamt åskoväder innan. Det började när jag gick av mrtn, himlen hade redan öppnat sig och jag nojade över att jag glömt mitt paraply och skulle bli dyngsur på den 5 minuters promenaden som det är från mrtn och hem till oss. 

 

Helt plötsligt hör jag mig själv skrika rakt ut av förvåning och rädla för den blixt och brak som syntes och hördes exakt samtidigt. Jag ringde Wille i samma veva och precis när han svarade så smällde det igen och jag skriker med skratt-blandad panik "alltså detta är det sjukaste jag varit med om, hör du!?!?". Nästa smäll kommer nästan direkt efter och till och med han blir förvånad över hur högt och mycket det smäller. 

 

Jag småspringer bort till övergångsstället och skriker till ett antal gånger till när det smäller precis rakt ovanför mitt huvud och jag kan se blixtar slå ner lite över allt. Övergångställe nummer ett går relativt smärtfritt men när jag ska börja springa över det andra övergångsstället då smäller det igen, jag tappar en av mina flippflopps när jag hoppar till, tar upp den i handen och springer över det fortaste jag någonsin sprungit med ena foten barfota och den andra i den flipflopp som fortfarande satt på foten. Mitt i detta dör min telefon och jag kommer över till andra sidan helt skakig och skyndar mig sedan hem den sista biten medan jag håller tummarna för att blixtarna väljer att slå ner i alla höghus och inte i mig. 

 

Jag har tyvärr ingen bild på ovärdet men ni kan få ta del av min, Linda, Linda, Elina, Bea och Josefines chatt, bilder säger ju mer än tusen ord heter det och dessa tjejer va minst lika skraja som jag.