Sigiriya and Dambulla cave temple
Vi fortsatte på temat kultur, natur och nya upplevelser även den andra dagen hos Nicky och bestämde oss därför för att besöka både Sigiriya och grottemplena i Dambulla.
Sigiriya, lejonets berg, var en gång huvudstad i norra Sri Lanka men idag återstår bara ruiner av det gamla palatset/fästningen. Platsen har vid olika tidpunkter används som fästning av Kung Kasyapa och som buddistisk tempel av munkarna (vid olika tidpunkter).
Om jag inte minns vår guide fel så var det 1200 trappsteg hela vägen upp, jag hade dock gissat på runt 600 men oavsett vad så krävdes det många många vattenpauser och vi höll på att smälta bort.
Under kungens tid målades det massa såna här bilder runt om i palatset men när munkarna kom dit så målades många av dessa över och det återstår nu bara 18 stycken. Jag tycker bilderna var väldigt fint målade och det är häftigt att de hållit sig så fina i så många år.
Lejonklorna, mellan klorna fanns det förr i tiden ett lejongap som markerade ingången till fästningen.
Vi såg många söta och väldigt närgångna apor på vägen upp.
En svettig men nöjd Wille!
Jag älskar denna bild då den är tagen i exakt samma sekund som jag ska lägga armen om Wille och inser att 1.5 timmes promenerande i trappor med en väska på ryggen inte direkt får svetten att rinna mindre.
Vad jag pratar om utsikter hela tiden men även denna utsikt var fantastisk.
Jag tycker det är så roligt att se bilderna på mig och Nicky. Vi ser så söta ut när vi står och diskuterar hur vi ska se ut på nästa bild och inte fattar att Wille redan står och knäpper en massa bilder. Vi är i princip lika långa (korta?) och jag tror det är det som får bilderna att va så himla gulliga enligt mig.
Wille vet hur man bjuder på snygga bilder och...
... mindre charmiga.
Framme vid Dambulla. När vi först kom fram till kände vi "YES, inga fler trappor" men ack så fel vi hade. För att ta oss upp till grottemplena var vi nämligen tvungna att knata upp för en himla massa fler trappsteg. Våra ben skakade efteråt och dagen efter vaknade allihopa upp med träningsvärk.
Jag önskar så att jag kunde tycka tempel var intressanta att besöka men det finns få saker som jag tycker är så tråkigt att titta på. Har man sett ett så har man sett alla, lite så känner jag. Dock envisas jag med att besöka dem i nästan alla Buddhistiska länder jag varit i för "man bör ju ha sett dem"...
Ännu fler Buddhas. Wille och Nicky lyssnade med stora öron och intressen på vår chaufför för dagen som tydligen var Buddhist och följde med oss in i templet och berättade en massa om dess historia. Mitt bristande intresse för templen ledde tyvärr till att jag missade alla dessa historier och jag kan tyvärr inte återberätta vad han sa. Jag strosade mest runt och fotade och jobbade på taktiken sist in - först ut ur templena.
På vägen hem var vi glassugna och bad vår chaufför stanna vid något glasställe på vägen. Efter över en timmes spanande efter glass svängde han istället in till en liten vägkiosk där en bonde sålde sina egna varor så som mjölk och buffalo curd.
Istället för glass så blev det varsin buffalo curd med honung. Så galet gott, lite som grekisk yoghurt med honung. Den lilla behållaren som curden kom i slänger man bara i papperskorgen efter att man ätit upp. Den är gjort på så sätt att den snabbt bryts ner i naturen så det går även att kasta ut den i skogen utan att paja miljön.
Kvällen avslutades sedan på en lite finare restaurang i stan, vi åt god mat och skålade i arak. Arak är en spritdryck gjord på kokosnötter och den går både att smutta på som den är eller ha i drinkar.
