Igår fick jag denna roliga kommentar: "Kan du inte göra en presentation om människorna som du hänger med? :) Du droppar så många namn men man fattar ingenting om vem som är vem när du nämner ett namn, typ, vilka är det du bor med? Känner du dem? Är de från Sverige? Hur kommer det sig att du bor med dem? De andra du hänger med, vad har de för nationalitet, vad gör de där? Hur hittade du dem?:)" 

Och såklart kan jag göra det, ska bli bättre på att ge en lite bakgrundsfakta till dom jag hänger med. Först ut blir Shelby för igår bjöd hon med mig på Dumplingsmiddag med hennes kompisar. Restaurangen låg vid Boon Lay och är känd för att ha riktigt goda dumplings och jag kan inte annat än att hålla med. Gänget som jag var där med var från Kanada, USA, Australien och Irland. Det var så himla trevligt och alla satt och pratade kors och tvärs med varandra så det var ibland svårt att hänga med. Våra samtal gled in på viktiga födelsedagar i de olika länderna och de blev förvånade när jag berättade två av de födelsedagar vi ser fram mot mest är 18 år för att vi får gå på krogen och ta körkort och 20 år för att vi då får köpa alkohol från systembolaget. En av killarna sa att "I would have hated that, but I can see the point in it though and my parents would have loved it". 

Så mina vänner, här har ni Shelby. Första dagen i skolan kom hon fram och satte sig vid ett bord där nästan bara satt en massa svenskar och presenterade sig. Hon kommer från Kanada och läser sitt tredje år och är 21 år gammal. Nästan alla bytisar som inte är skandinaver är i den åldern, det är vi som är de gamla här. Speciellt gammal kände jag mig igår när några av de som var med på middagen sa att de var 20 år gamla och läser sitt tredje år, jag är liksom 24 år och läser mitt tredje. De frågade hur det kom sig att jag var 24 år och inne på mitt tredje år och jag berättade att jag haft paus-år från skolan innan jag började plugga igen. Det är inte alls vanligt att personer från Kanada och USA gör det men många av dem verkar önska att de också hade haft den möjligheten. Jag är så glad och tacksam över att vi har den möjligheten. Att vara färdig när jag är 21 och sedan hitta ett jobb och bara jobba på resten av livet låter inte speciellt lockande i mina öron. Mina två år mellan gymnasiet och universitetet var helt galet fantastiska och jag skulle utan problem kunnat haft tre eller fyra års paus också.