När det bara säger klick.
Ni vet känslan av att träffa någon och det säger klick direkt, det känns som att man har känt varandra hela livet, samtalen flödar, det är enkelt, lättsamt och helt fantastiskt att umgås? Det var så det kändes för mig när jag lärde känna Recha. Vi har nu umgåtts konstant i två dagar och vi har haft det så roligt ihop. Jag håller tummarna att det är början på en lång vänskap och ska verkligen försöka åka och hälsa på henne i Berlin i sommar.
Vi var lika på så många plan att det nästan var skrämmande, gillade exakt samma mat och hade en väldigt lik inställning till livet. Det blev mycket snack om hur det är att resa och sakna alla där hemma, var vi befinner oss nu i livet och vart vi hoppas att vi är påväg.
På båten hit träffade vi även Miha och Dejan från Slovakien - två bästa vänner som bestämde sig för att göra en resa ihop och fira deras 30 årsdag i Indonesien.
Igår hyrde vi moppar och åkte runt på ön. Jag hade väntat mig en betydligt finare ö och mer paradiskänsla än vad Lembongan än så länge bjudit på.
Jag och Miha på vår lunchpaus.
Killen i blått åkte ikapp oss och frågade vart vi vart påväg och erbjöd sig sedan att visa oss vägen vilket vi tyckte var himla snällt. När vi sedan skulle åka vidare bad han om pengar för att ha visat oss vägen vilket vi tyckte var mindre snyggt gjort. Han fick ett par kronor men ville ha mer. Om han sagt från början att "hej, jag jobbar som guide och för detra pris kan jag visa er runt" så hade vi ju själva kunnat bestämma om vi ville åka runt med honom eller inte.
Recha. En sak som förvånade mig så med henne var när jag bad om hennes Facebook och hon svarade att hon inte haft en Facebook på 6 år och att hon bestämde sig för att sluta använda många sociala medier när hon var 20. Hon kände sig alldeles för beroende av det och har därför valt att bara använda mail, whatsup, sms och vanliga hederliga samtal. När hon berättade om det lät det så befriande att jag nästan hoppas att jag också hamnar där en dag och inte lägger minst en timme om dagen på att scrolla igenom Facebook, instagram, bloggar och snapchat - tänk vad mycket vettigt jag skulle kunna få gjort i stället. Jag är inte där än, men en vacker dag kanske.
Dejan! Det är så fint att se grabbarna ihop och det märks att de känt varandra hela livet och kan precis allt om varandra. Om man frågar Dejan något så kan det lika gärna vara Miha som svarar att "jo men när Dejan var liten så...".
Jag och Dejan. Jag älskar denna bild för jag ser ut att ha så långa ben = hela jag ser lång ut.
Nu har Recha åkt hem och jag ska bo två nätter ensam i vår bungalow innan jag beger mig tillbaka till Singapore. Jag ska öva på att umgås med mig själv och att våga sova ensam. Återkommer om hur det går i morgon för nu måste jag gå och doppa mig innan jag smälter bort.
Så roligt :)