Trekking, dag 2
Som jag skrev i det förra inlägget så var dag två inget vidare för mig. Jag gick och la mig med riktigt ont i magen på fredagen och förstod inte varför. Natten till lördag sov jag oroligt och vaknade upp många gånger utan att magontet släppte. När jag vaknade upp på lördagen insåg jag (och Nicky som också fick ont i magen under natten) varför, båda två hade troligtvis ätit något dåligt och dragit på oss varsin matförgiftning.
Två slitna tjejer med tomma magar som försöker hälla i sig varsin liter vatten med vätskeersättning innan det är dags för dagens trekking. Att bli sjuk mitt uppe bland bergen var, enligt mig, hemskt. Ingen toalett, ingen säng att vila i utan de två alternativen vi hade att välja på var att ligga kvar på golvet hemma hos familjen vi bott hos på natten som inte pratade någon engelska eller följa med gruppen på dagens vandring. Vi tyckte att det kändes bättre att hålla ihop med gruppen och höll tummarna för att våra magar och kroppar skulle orka med dagen.
Vi började gå och Nicky och jag gick sist iprincip hela dagen. Nicky mådde aningen bättre än mig som fick stanna två gånger för att kräkas under vandringen.
Jag är imponerad över våra kroppar som orkade men när det var som tuffast ville jag bara att någon skulle komma och hämta mig och köra mig tillbaka. Det enda problemet var att det inte fanns några vägar att köra på dit vi var så det vara bara och bita ihop och fortsätta vandringen.
Efter mycket tjatande från vår guide om några tabletter han hade mot matförgiftning så gick jag med på att ta dem och efter det mådde jag betydligt bättre och kunde snabba på mina steg en aning.
Även denna dag tog vi många stopp så det fanns många chanser för mig att vila vilket var fantastiskt. Det var så fint av alla som vi mötte som ville bjuda oss på te hela tiden.
Denna man tog följe med oss halva vägen för att plocka på sig massa olika blad. Det är imponerade att de lever där uppe bland bergen och vandrar upp och ner för dem varje dag och att de odlar allt de behöver och klarar sig på det.
Precis innan solen hann gå ner så kom vi fram till vårt andra boende hemma hos en familj uppe i en mysig liten by. På bilden här ser ni deras kök.
Vi kom in på mycket intressanta diskussioner tackvare allas olika länder, erfarenheter, åldrar och utbildningar. Vi blev även bjudna på risvin. Jag avstod allt som hette mat och vin denna dag men de andra tyckte att det var helt okej.
Även denna kväll fick vi mat som resten av gruppen tyckte var fantastisk och jag väljer att lita på deras omdöme.
Här har vi myst ner oss allihopa. Vi fick varma, tjocka och gosiga täcken att ha över oss och varsin tunn filt att sova på. Jag måste säga att det var helt okej att sova två nätter på ett golv men att det nu känns helt fantastiskt att sova i en säng igen.
Efter denna dag började jag sakta men säkert att må bättre igen och min aptit är helt tillbaka nu men jag är mer noga med exakt vad det är jag stoppar i mig.
